Nu har vi fått förskoleplats och jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Är jätteglad att det är förskolan som ligger närmast oss, går nog inte att ha den närmare. Men jag trodde att det skulle dröja mycket längre. Vi tackade ja till platsen. Jag trodde först att E blir tvungen att börja typ nu men såg att det stod 15 aug, datumet som jag önskade att hon skulle börja. Jag fick sedan skriva in startdatum på nytt, skrev samma datum. Två veckor efter 15 aug slutar min ledighet och då måste jag antingen ta akassa eller plugga. Hoppas bara att de inte tvingar oss att börja redan nu, är ju 4 mån dit. Konstigt att vi fick plats så tidigt.

Hoppas verkligen att E ska trivas där. Jag sa att vi önskar 15/h per vecka, utgår ifrån att jag är arbetssökande då. Om jag ska plugga så får jag ändå försöka ha henne hemma mer, speciellt om det blir en kurs på 50 %. Vill inte ha henne heltid på förskolan. Samtidigt vill jag jobba, så gärna. Men M jobbar natt och väldigt mycket nu, vi kommer att lösa av varandra hela tiden och vi kommer knappt att ses, om nåt alls. Han kommer hem på morgonen, jag går till jobbet (lämnar E på förskola), jag kommer hem på kvällen (hämtar E), han går till jobbet. Han kommer knappt att se E.

M är fruktansvärt trött och orkar inte umgås så mycket. Hur blir det om båda jobbar heltid, den ena natt och barnet är heltid på förskola. Nä, det går inte. Kommer jag in på en 50% kurs så får jag plugga ett helt år istället för ett halv år för dessa kurser är på halvfart. Då tar jag helst kursen än ett heltids jobb i Malmö. Jag kommer dock söka jobb som ligger i vår stad. Hade varit så smidigt att slippa alla idiottåg med alla förseningar och annat skit...Gud är så trött på det. Man bara tar en buss åker 15-30 min så är man framme. Detta är min dröm.

Jag får aldrig tillbaka småbarnstiden och vill ta vara på den nu, när E behöver mig och vill vara med mig. Sen vill vi självklart ha ett syskon :)