Idag har jag inte sovit lika länge, gick upp lite efter 9. E sov till 11, vaknade ofta på natten. Efter frukost gick vi en längre promenad och matade ankorna.

M ringde, berättade att de har tränat på olika scenarion och visitering idag. De måste kunna fatta snabba beslut. Hoppas att han ska trivas med jobbet, man är ju rätt utsatt som väktare även om det är väldigt få som drabbas av våld. Jag kommer vara orolig hela tiden när han är på jobbet. Han kommer främst vara på asylboenden och det blir mest nattjobb. Imorgon har de prov, sen kommer han hem på kvällen.

Vi har haft det jättemysigt med min mamma. Nu får jag och E åka till henne en gång i veckan, som vi brukar.

Vi har satt E i kö och vill att hon ska börja till hösten. Jag får en klump i magen bara jag tänker på det. Hur ska jag kunna lämna bort min lilla älskling till främmande människor på dagis? Vet att de är utbildade, men de är inte föräldrar till ens barn. Tänk så blir hon rädd och vill ha sin mamma, men jag kommer inte vara där.

Jag vet att hon behöver träffa andra barn och behöver den stimulansen. Samtidigt har jag läst att barn ska, helst, inte börja på förskola innan 3-års ålder. "Förskola" så nu är små ettåringar elever. Så små barn behöver sina föräldrar, inte pedagoger. Men vem har råd att vara hemma i 3 år. Man kanske klarar sig på en lön, men man blir nog inte anställningsbar efter 3 år hemma.

Nu har jag varit hemma i lite över 1 år. M ska börja jobba så vi ska klara oss bra fram till hösten. Sen måste jag börja söka jobb och jag har inte jobbat som tandsköterska alls, än. Blir man anställd utan erfarenhet och som småbarnsförälder? Jag vill helst inte jobba i Malmö, då kommer Elise få bo på dagis om dagarna. Hon kommer säkert vara sjuk ofta och då bli det mycket Vab. Jag har sökt några jobb under ledigheten. På en tjänst var det 6 sökanden med mig, jag blev inte ens kallad till intervju. Men jag bryr mig inte! E kommer alltid först.

Jag tänker också på ifall hon ska trivas på förskolan. Tänk så gör hon inte det, om hon hamnar utanför och barnen är taskiga mot henne, om hon blir mobbad. Hon är så glad och lycklig nu. Att sen bli inkastad på förskola med andra barn och personal hon inte känner...Känns som att jag ska överge henne.